bloggisten

Cecila Rönn Årets Unga Ledare i Sverige skriver om Framtidens Ledarskap. Ni ser Cecilia mitt på bilden i grå dräkt.

Årets Ung Chef - Kompetensgalan i Stockholm 2012

Citatet - Jyruns motivering lyder:

"Med mod, ärlighet och engagemang har Cecilia Rönn fattat stora beslut som berikat företaget och medarbetarna. Strukturer har förändrats med en rakhet och värme som går rakt in" (inlägg av Sten)

Budskapet: Jag vågar utmana så kallade heliga kor. Cecilia Rönn (inlägg av Sten)

Sten kontaktade mig och ville att jag skulle skriva några rader om framtidens ledarskap. Hur jag ser på min roll, varför jag vill vara chef och hur det är att vara ung chef. Syftet är att kunna ge inspiration och tankar kring ämnet. Det är såklart väldigt roligt att bli tillfrågad om att skriva detta och beröra dessa ämnen då det är ett tecken på att jag har något att säga i detta ämne. Vilket såklart gör mig stolt, så här kommer det jag tänker kring dessa frågeställningar.

Varför chef & hur blev jag det:

Min bakgrund: Jag är 32 år, född och uppvuxen i utanför Varberg i Halland. Jag har sex syskon, mina föräldrar jobbar på ortens största arbetsplats Strängbetong. Jag var en av de första i hela släkten som valde att studera efter gymnasiet och skaffa mig en examen. Just nu bor jag tillsammans med min man Ulf-Björn, våra barn William (3,5 år) & Viola (2 år) och vår hund Wilma i ett radhus utanför Helsingborg. Mitt första chefsjobb var ett VD jobb i Halmstad som jag fick när jag var 23 år. Varför jag har blivit tillfrågad att skriva här i bloggen beror på att jag hade äran att få utmärkelsen "Årets unga chef 2012", att jag detta år även är med på listorna "101 Supertalanger" och "Framtidens kvinnliga ledare". Betyder detta att jag är expert på ämnet? Absolut inte! Det enda detta ovan betyder är att jag är rätt person på rätt plats. Jag ÄLSKAR mitt jobb, min roll och mitt uppdrag. Jag har haft turen att hitta rätt.

Mina studier gjorde mig till ingenjör. Jag hade alltid också gillat att jobba med människor. Har haft en dröm om att bli polis, jag ville gå en räddningsutbildning på gymnasiet som jag tyvärr inte hade ekonomiska förutsättningar att gå. Sen 18 år och 10 år framåt var jag engagerad inom Röda korset och utbildade mig där till Gruppchef. Min hund är räddningshund och blev 2:a i SM 2009. Så för mig blev det efter några år i yrket uppenbart att jag ville kombinera teknik och människor. Det är det jag brinner för. Vad brinner du för? Jag tror att svaret ligger där. Gör du det du brinner för, älskar, det som engagerar dig, då blir du lätt väldigt duktig på det samtidigt som du känner att du är på rätt plats och ditt jobb blir inte bara ett måste för att klara uppehället. Det blir ett ställe du är 8 timmar om dagen på och du utvecklas både privat och i arbetslivet. Jag tror inte på att tillbringa större delen av min vakna tid på ett ställe som jag inte trivs på. Livet är för kort för det. Det är det som är min drivkraft, bara det. Ha roligt på jobbet! Så, vad tycker du är roligt?

Om vi då skall knyta detta till framtidens ledarskap, så tror jag att det är det handlar just om att ha rätt person på rätt plats. På de allra flesta chefstjänster är det inte specialistkunskap som är det viktigaste. Det är att kunna utveckla avdelningen mot satta mål och få alla på avdelningen att vilja gå åt det hållet. Få din avdelning att vilja utvecklas och ha duktiga personer som kan sina saker. Tillsammans blir vi starka. Det är aldrig en enmans show. En av de svåraste och viktigaste sakerna för en chef enligt mig är att rekrytera rätt. Rätt kompetens, rätt personlighet och med mångfald för att få en så bra och dynamisk grupp som möjligt. Företag och organisationer måste tänka på detta mer i framtiden. Det viktigaste kapitalet i de flesta företag och organisationer är inte det fasta kapitalet, det är människorna och deras kunskap.

När det gäller chefers förutsättningar så tror jag att arbetsgivaren måste anpassa bilden av en chefstjänst. Det är inte längre en svensk medelålders man som jobbar 60 timmar/v. Det är människor som vill vara hemma med sina barn, jobba deltid, kunna göra långresor, som vill ha tid för sina intressen utanför jobbet mm. Om arbetsgivaren anpassar sig efter detta är jag övertygad om att de dessutom kommer få bättre chefer då vi alla behöver mer än jobbet. Jobbet är bara en den av livspusslet, som behöver vara komplett.

Vi har också lyft upp andra ämnen på dagordningen som är viktiga för oss när vi väljer en arbetsgivare. Det är inte bara lönen. Det är betydlig mer saker som kräver att arbetsgivaren tänker till och skaffar sig en identitet.

Vilka värderingar har arbetsgivaren? Kan jag ställa upp på dem. Det är viktigt att kunna vara stolt över sin arbetsplats. Vad har företaget för interna karriärmöjligheter och hur ser de på att låta sina medarbetare utvecklas och utbildas internt. När det gäller förmåner blir det viktigare och viktigare med saker som individuella pensioner, försäkringar och förmåner som tex. städhjälp hemma el. barnpassning.

Jag tror att de företag som är riktigt lönsamma och attraktiva arbetsgivare är de som har insett att det är viktigt att spegla sina kunder i sin organisation. Är du en kommun så är dina kunder alla invånare, då bör detta speglas på alla nivåer inom organisationen genom en mångfald av allt; Kön, ålder, ursprung, inflyttade, utbildning, erfarenhet mm.

Så, sista uppslaget som jag skulle fundera på ang hur det känns att vara "ung och chef". Jag får nog be att återkomma om detta om och när jag blir "gammal och chef". Då kanske jag har mer perspektiv på det. Det enda jag vet är att jag inte är villig att offra familjelivet, tid med mina barn, upplevelser och andra intressen för att få vara chef. Jag vill kunna kombinera ett roligt jobb med en roligt o återhämtande fritid. För att det skall lyckas kräver jag det jag har nämnt ovan av min arbetsgivare samtidigt som jag och min man har samma värderingar för att få även privatlivet att synka med arbetslivet.